Peru är ett av Sydamerikas tre största länder med nästan 30 miljoner invånare på en yta som är ungefär tre gånger så stor som Sveriges. Nästan hälften av befolkningen lever i fattigdom, vilket främst innebär brist på utbildning och arbete och därmed möjlighet att försörja sig själv och familjen. Dessutom saknas ofta rent vatten och elektricitet. Det är obligatoriskt att gå i skolan i 11 år, från åldrarna 6-16 år, men mer än hälften av barnen hoppar av i förtid för att börja jobba och hjälpa familjen med en extra inkomst trots att denna oftast är ytterst liten.
Enligt Globails undersökning av utbildningssituationen i Peru 2005 deltog då ca 90 % av alla barn i utbildningen de första 6 åren (Primärskolan) men siffran för de fortsatta åren (Sekundärskolan) låg på endast 60 % för de fattiga och 82 % för barnen som hade det bättre ställt. Samma undersökning visade också att 11,5 % av Perus invånare var analfabeter. Större delen av dessa var fattiga och/eller kvinnor. Men det finns dock siffror som tyder på att situationen i Peru förbättras något och att analfabetismen idag ligger på ca 9 %. Andelen barn som slutför grundskolan har ökat till 84,9 %. Men den uppgiften berättar dock inte hur uppdelningen mellan de fattiga och de bättre bemedlade barnen ser ut.
En stor del av invånarna i Peru försörjer sig på dåligt betalda arbeten inom den s.k. informella sektorn, exempelvis som skoputsare eller gatuförsäljare. Av de som avslutar grundskolan är det många färre som sedan vidareutbildar sig, då de inte har möjlighet att betala för eftergymnasiala studier.
Samtidigt finns det även positiva tecken i Peru. Den genomsnittliga livslängden har till exempel ökat, sannolikt på grund av bättre hälso- och sjukvård och förbättrade livsbetingelser. Ekonomin har utvecklats positivt de senaste åren, dock har tillväxten hittills haft begränsat inflytande på arbetslösheten och fattigdomen.
|
